fallen ängel


Jag lyfter blicken åter och jag inser att jag gråter.
Instängd i ett svettstinkande rum. Men det är i vrede som jag känner och den rasar och den bränner.
Hur kan en vuxen människa va så dum?
För jag är trött på dessa tårar.
Jag är trött på dessa dårar som bestämt att deras smärta är unik.
Den jävla längtan att få falla den bor ju i oss alla.
Det skiljer mest nyanser i vårt skrik.

Ja, också jag har denna iver och den rasar och den river,
Samma raseri, Samma frustration.
Men genom alla dessa år har jag valt ett annat spår för du har visat mig den resans slutstation.

Jag har haft min förebild en fallen ängel stolt och vild,
som visat vägen genom skriken, genom gråten.
Nu när ditt skratt har mist sitt lyster ska jag kalla dig för syster,
Du ska vara evigt älskad och förlåten.
Det faller tunga tysta skurar över tunga tysta murar men det är inte dem som har dig fången.
Det är inte taggtråd och metall det är ditt eget fria fall.

Det är den förbannade sången.

Om en plats för fallna änglar där man lever på kredit
och har man en gång varit där så vill man återvända dit.
Där kan man glömma var man kom ifrån,
man glömmer vem man är,
Man glömmer vart man är på väg med allt det innebär.
Där läker klippta vingar,
där gör man vad man vill.
Där kan man aldrig åldras för där står tiden still.
Men resten utav världen blir betydelselöst grå.
Du måste varit där för att förstå

_


-
-
You told me poetry of how our life could be
You’re full of shit beyond stupidity
-
-

But I still wonder how you will live
When you have nothing to give
-
-

You said a lot of things but I have never seen
Those words of yours in my reality
-
-


....




En öppen hand kan få och ge
Kan visa allt och lite mer
i samma stund du knöt din hand
rann allt det vackra ut som sand


Lasse-

från kylan
in i värmen
jag kom att tänka på det nu
kanske för att det är så tyst
du som minns
du som vet
evighet som kändes
som en evighet på riktigt
du kan låna mig igen
du kan förbruka mig igen

dom himlarna har lämnat mig för längesen
nu vet jag hur det känns
jag hatar att bli liten
och vintern är så satans lång igen

söndag 13:57



Uppe på däck, börjar tårarna forsa,
mitt innehåll vill sälla sig till den mäktiga massan nedanför,

slås ihop med saltet, virvlarna och kraften.
Det sliter i mig. snälla kom, var med oss.
bli en våg som fortsätter vart helst den vill
svepas med
slängas åt alla håll.

Man behöver bara släppa taget
och falla fritt ner,

så får havet bestämma resten

och ni andra får fortsätta med erat, bäst ni vill
utan min inblandning.-



. . .

" du är en del av någon annans upplevelse
-Visa hänsyn till dina medresenärer "

dessa informations skyltar finns överallt här på båten.
men de borde finnas i land också, lite här och där,

för det är något folk glömmer bort


...Man är alltid en del av någon annans resa....

RSS 2.0