waleriana

från kylan
in i värmen
jag kom att tänka på det nu
kanske för att det är så tyst
du som minns
du som vet
evighet som kändes
som en evighet på riktigt
du kan låna mig igen
du kan förbruka mig igen
dom himlarna har lämnat mig för längesen
nu vet jag hur det känns
jag hatar att bli liten
och vintern är så satans lång igen